Derby mellan SAIF och RAIF i regn en fredagskväll. Goda förutsättningar för underhållning.
Regnet höll kanske en del publik borta men dom som kom kan inte varit besvikna.
Åtminstone inte om dom höll på Skurup.

Det kändes i omklädningsrummet och på uppvärmningen. Det stod klart så snart domaren blåst igång matchen att SAIF var på tårna igen och att förra veckans fadäs borta mot Trelleborg inte ens var ett dåligt minne längre. Det hände aldrig.

En bit in i halvleken tog vi allt mer över initiativet och började skapa ett anfallsspel som ofta startade med omställningar från centrallinjen efter erövrad boll. I 17e minuten kom Simon loss en bit in på Rydsgårds planhalva men en tidig utrusning av målvakten förhindrade mål den gången. Vi fortsatte att vända spelet men kom aldrig riktigt till målchansläge antingen pga offsidespring eller dåligt adresserade passningar.

RAIF hade också en del spel, oftast via utspel på kanterna med dubbelbelastning på våra ytterbackar, men som vi konsekvent kunde avstyra med bra understöd. Vi borde haft ledningen efter 45 minuter.

Andra halvlek började likt den första. Spelet öppnade så småningom upp sig vilket gav oss mer yta till omställningsspelet. Vi fick med lite fler spelare i anfallen och i 52a minuten spelade vi oss förbi deras backlinje ifrån högerkanten vilket slutade med att Max, i straffområdet, kunde skjuta in 1-0. Enorm glädje.

Matchen fortsatte på liknande sätt men Rydsgård började att få utdelning på sin kanttaktik och skapade lite lägen främst via inlägg och hörnor. I 79e utökade Max till 2-0 efter att Alfred L brutit ett dåligt uppspel och spelade fram till Max. Där och då kändes det som tre poäng till Skurup.

Men Rydsgård ändrade taktik och flyttade fram spelare och matade långa inlägg mot vårt straffområde. Dom fick rejäl press på oss och dessutom utdelning med både 2-1 i 84e och 2-2 en minut senare.

Direkt på avspark visade SAIF att det var vinst som gällde och lyfte upp laget. Jag vet inte exakt hur det började (var på väg runt planen för att kunna stoppa tiden på matchtavlan) men jag uppfattade det som att vi åter igen lyckades med att bryta ett av Rydsgårds uppspel, som nu var rejält utdragna. En precis passning, där Rydsgårdsbacken inte nådde fram med brytningen, friställde Simon till vänster i straffområdet och han slog bollen distinkt förbi målvakten i dennes vänstra hörn. 3-2 till SKURUP!!!

Ett välregisserat drama med ett avslut värdigt ett derby.
Fotboll är fantastiskt!